på svenska
Zecchino
d´Oro
en internationell
barnsongfestival som lek
Här i Norden är den inte så känd, men nere i södra Europa är den
ett begrepp i barnens musikala värld: den internationella barnsångfestivalen
Zecchino d´Oro. En annorlunda sångfestival, där inte de 
som
sjunger tävlar med varann, utan sångernas författare.
Zecchino d´Oro är en uppfinning av tevepresentatören Cino
Tortorella. Han ville göra ett program med nya sånger för barn, sjungna av
barn, och en barnjury som röstade fram den vinnande låten. I september 1959
visades alltså den första Zecchino d´Oro på den italienska teven, med tio nya
sånger kring Pinocchios saga. Den var menad som ett engångsprojekt, men det
visade sig vara en sådan storsuccé att det kom ett avsnitt till året därpå.
Italien hade välkomnat Zecchinos enkla och trevliga koncept, och nuförtiden är
Zecchino d´Oro bland världens längst hållande teveprogram, som till och med
fortfarande presenteras av samma presentatören som uppfann det för nästan
femtio år sedan. (Det sägs att han är med i Guinness Recordboken för att ha
presenterat ett och samma program i hela 50 år!)
Zecchino d´Oro är detsamma för Italien som Pippi Långstrump och
Saltkråkan är för Sverige: omtyckt av barnen och ren 
barndomsnostalgi för deras föräldrar
och andra vuxna. Organisationen har professionaliserats under årens lopp,
tekniken har moderniserats, men konceptet har knappt ändrats under tiden. Tolv,
och under senare tid fjorton sånger, sjungs av en, två eller tre unga solister
tillsammans med Zecchinos egen barnkör Piccolo Coro "Mariele Ventre"
dell´Antoniano. Sångerna sjungs flera gånger, för programmet visas fem dagar i
rad - och det 100% live! - så publiken får verkligen en chans att lära känna de
nya melodierna. En jury, som enbart består av barn, röstar i flera omgånger den
vinnande låten fram. Presentationen görs av good old Cino Tortorella, sin lilla
polare musen Gigio och en och annan tillsatt presentatör. Och författeren till
den vinnande låten får en zecchino d´oro - en guldmynt såsom det nämns i
Pinocchios saga.
Zecchino d´Oro tar barnmusik på allvar, och repertoaren är så
bred (från vaggsång till rap och från musikal poesi till rock and roll) att var
och en hittar något efter sitt tycke. Dessutom är sångernas tema positiva,
igenkännliga och tilltalande för målgruppen: barn i 4 till 10 års ålder. Till
exempel djur, familjen, musik, solidaritet och hopp inför en bättre värld är
återkommande tema. Några exempel: "Vad säger en krokodil?",
"Tusenfotings steppdans", "Hickan", "En kram, mamma!",
"Kära Jesus, jag skriver till dig" och "Tusen röster, en
röst". Arrangemangen är av prima kvalitet, och den ackompanjerande
barnkören sjunger - trots medlemmernas genomsnittliga ålder av bara cirka 8 år
- 
utomordentligt
bra.
Tittarsiffrorna visar att Zecchino d´Oro fortfarande är ett älskat
program. Även nu, med massor av tevekanaler att välja bland, tittar
genomsnittligt cirka 25% av italienarna på Zecchino d´Oro varje år. Det
motsvarar hela 13 miljon italienare, och det är nog bortsett från utlandet - som tittar tack vare Eurovision och
Worldvision! Och allt detta gäller ett eftermiddagsprogram som riktar sig mot 4
till 10 åringar…!
Den enda stora förändringen i Zecchinos historia skedde i 1976,
då festivalen blev internationell. Från och med den 18:a Zecchino kom hälften
av sångerna från Italien, sjungna av italienska barn, och hälften från länder
från över hela världen, sjungna av barn från det landet där sången kommer
ifrån. Hittills har cirka 90 olika länder varit representerade i Zecchino d´Oro
sedan 1976. Eftersom festivalen först och främst riktar sig mot italienska
barn, blir de utländska sångerna översatt till italienska av välkända
italienska sångförfattare. Alla italienska sånger, samt de flesta utländska är
nyskrivna särskilt för den här festivalen. Ibland händer det dock att utlandet
representeras av en traditionell folksång. Så som de två gånger Sverige har
varit med.
Första
gången Sverige var med var i 1979, då den 6-årige Fredrik Gustavsson sjöng en italiensk
version av Trollmors vaggsång: Mamma folletta. Och för två år sedan (2005) var
det Fjäriln vingad (i den italienska versionen med ett någorlunda ändrat
innehåll: Il mio cuore è un gran pallone), sjungen av den 8-årige Emilia
Eklund. Den sången blev en storsuccé i Italien, även om låten inte vann själva
festivalen. De utländska barnen framför sin sång till en stor del på italienska
(även om de själva knappast känner till fler italienska ord än pizza och
spaghetti!), och en liten bit på sitt eget språk. Hur de klarar av det, sägs
vara ett av Zecchinos mirakler, men varje år på nytt lyckas de musikaliska
ledarna att lära ut en hel sång på italienska till sju barn de kan inte växla
ett enda ord med...
Men vilken upplevelse att ha kul med barn från över hela världen,
att sjunga på teve, att göra en cd-skiva… Ändå är Zecchino d´Oro för barnen
inget annat än ett stort lek. När festivalen är slut, åker de hem och
fortsätter helt vanligt i skolan. Att bli en riktig stjärna ingår absolut inte i målet. Det visas
bl a av att tävlingen pågår bland sångernas författare, och inte mellan de
barnen som sjunger. Jag har haft kontakt med några före detta barn som har
sjungit i Zecchino d´Oro, och allihopa har de enbart positiva minnen av sina
upplevelser i Bologna. Ingen avund, ingen rivalitet - bara att få nya kompisar
och ha det kul tillsammans i sångleken.
Målet
med Zecchino d´Oro är trefaldigt.
För det första vill den vidga barnens sångrepertoar. Om den
informationen jag hört någon gång stämmer, har de redan introducerat mer än 600
nya sånger i Zecchinos 50 omgånger! En del har visserligen (nästan) glömts, men
det finns många sånger kvar som så gott som tillhör den traditionella
barnsångsrepertoaren i Italien nuförtiden.
För det andra vill Zecchino d´Oro få barn att träffas med barn
från världens alla hörn, och på så sätt bidra till förståelse för andra
kulturer.
Och för det tredje hjälper Zecchino d´Oro även barn i nöd. Varje
år introduceras ett nytt projekt: de så kallade Blommor av Solidaritet. Oftast
är det skolor, barnhem eller sjukhus i världens underutvecklade eller
olycksdrabbade regioner. Organisationen hyller löftet att alla gåvor som kommer
in och alla pengar som tjänas med skivornas försäljning används till tegel,
cement, takpannor och dylika. Och eftersom den där organisationen består av
munkar från en franciskansk kloster (människor som inte vill ha jordiska
egendomer) förefaller detta löfte verkligen trovärdigt.
Zecchino
d´Oro har visserligen uppfinnats av Cino Tortorella, men det är den kristna organisationen
Antoniano di Bologna som ansvarar för det hela. Deras önskemål är att förbättra
världen, att framhäva det positiva och att hjälpa sina medmänniskor. Det syns i
Zecchinos sånger: det finns inte ett enda oanständigt ord i alla dessa, och på
ett ofta originellt sätt lär de barnen att älska sina nästa.
Zecchino d´Oro organiseras och produceras av Antoniano di
Bologna, tillsammans med Raiuno. Producenten är Fabrizio Palaferri. Den
musikaliska ledningen ligger vid Siro Merlo (musikalisk supervisor), Sabrina
Simoni, Antonella Tosti och Daniela Giuliani. Organisation av Liliana Caroli.
Barnkören Piccolo Coro "Mariele Ventre" dell´Antoniano leds av
Sabrina Simoni. Presentationen görs av Cino Tortorella och den lilla musen Topo
Gigio (© Maria Perego), samt en och annan av Raiuno tillsatt presentatör.
Zecchino d´Oro produceras med stöd av Unicef.
Zecchino d´Oro visas på teve i november, både av Raiuno,
Eurovision och Worldvision. Det här året hålls den för den 51:a gången, och
kommer att visas på teve den 25-29 november vid femtiden på eftermiddagen.
Årets barn som ska
sjunga i Zecchino d´Oro
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
Zecchinopuzzle
♦
♦
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦